Den dåraktiga 7-trins-skalaen

Pust, vad jag har mycket skola nu... Hinner inte ens skriva blogg! Men mina kurser är nog så härliga, se fast på mina bilder. Och vi har haft förhållandevis bra tur med vädret på våra fältturer. Idag var vi vid en liten å för att ta vattenprover. Det faktiskt nästan sommarvärme på dagen, och morgonen var så otroligt vacker när dimman lättade och solstrålarna började leta sig fram.

Danskarna är nog ena knastutor. Vi snackade i bilen påväg hem om den nya "karaktärsskalaen". De hade förr ett helt vansinnigt betygssystem vid uni, en skala från 0 till 13, där 00, 03 och 5 var underkänt, och 13 var ett betyg som nästan ingen någonsin fick. Logiskt? Knappast. Nu när så hela Europa är i gång med att kalibrera sina akademiska system med varandra, tyckte danskarna också att det var dags att uppdatera sin betygsskala. Så, vad göra? Hmmm... Jag vet! Vi inför en skala med betygen -3 (underkänt), 00 (underkänt), 02, 4, 7, 10 och 12! Ursäkta, men varför ska man prompt ha flera betyg som betyder underkänt? Och vad fan är idén med att ha negativa betyg?! Om man nu en gång ska förnya sitt system, varför kan man då inte passa på att göra det logiskt samtidigt? Den nya och den gamla skalan är så lika varann, att ingen längre kan hålla reda på vad som är vad. I åratal framöver kommer arbetsgivare att undvika att anställa folk, eftersom de fortfarande lever i den tron att ett medeltal på sju inte riktigt är något att hänga i julgranen. Det är bara helt huvudlöst...

Emmis fantastiska luftfärd

Idag har jag för första gången fått dra nytta av det danska hälsovårdssystemet. Jag skulle nämligen ut med unis forskningsbåt Genetica och hade lite bråttom dit på morgonen. Jag hade på mig mina vandringsskor, och rätt som det var när jag sprang fastnade deras skosnöreshakar i varann, och jag föll handlöst med händerna och hakan i asfalten. Blodet sprutade och jag kände att jag hade en rejäl bit tand i munnen. En man fick syn på mej där jag låg och kved och hjälpte mej att få tag i min kurslärare, som körde mej till skadestuen. Alla var jättegulliga och hjälpsamma, och nu är jag väl omplåstrad, stelkrampssprutad och tanden lappad med plastmassa. Sen pituinen se. Nu hoppas jag bara att jag får åka ut med en annan grupp med Genetica, för den turen missade jag ju...

I vetenskapens namn...

Biologer sysslar nog med de mest underliga ting. Redan då jag berättar för folk att jag plockar svamp inom ramen för mina universitetsstudier är det flera som skrattar högt. Vår svamplärare berättade igår om en forskare som skrev en bok om hallucinogena svampar. Han gick riktigt vetenskapligt tillväga - satte i sig en svamp i taget och förde noggrant bok över vad han "såg" och upplevde, samt beskrev hur sjuk han blev av den. Enligt vår lärare är boken tämligen omöjlig att få tag på - varje gång ett bibliotek tar in den i sitt sortiment blir den omedelbart stulen!

Idag var jag på labbkurs i ekotoxikologi, dvs. läran om miljögifters inverkan på organismer, populationer och ekosystem. Vi skulle undersöka hur vissa kemiska bekämpningsmedel inverkar på djur, i det här fallet daggmaskar. De stackars maskarna fick gå ett grymt öde till mötes; till experimentet hörde nämligen att de skulle homogeniseras. Kort sagt gjorde vi daggmasksmoothies av dem. Läckert.... Men experimentet lyckades i alla fall! Vad gör man inte för vetenskapen?